Salladen börjar med både isbergssallad och romansallad, vilket är trevligt eftersom den visserligen inte är lika krispig som isbergssallad, men inte har massor av smak (eller näringsämnen). Och så finns det den tidigare nämnda salamin (du kan strimla den i julienne, eller skära den i strimlor), lite strimlad mozzarella och en burk kikärter. Det är enkelt egentligen, men det handlar om kombinationen av dessa ingredienser med dressingen.
Vilket är:
Lite torrmalen senap, lite olivolja, lite rödvinsvinäger, salt och peppar och lite parmesanost. Återigen, enkelt, men så gott. Om du inte har torr senap kan du använda en klick Dijonsenap istället, inga problem. (Vispa bara ihop allt, senapen hjälper till att emulgera!)
Och sedan blanda ihop allting. Det är inte en tung sallad, men den smakar rejält, om det nu är logiskt.
Salamin och kikärter gör att det känns mer som en huvudrätt än ett tillbehör, men det kan verkligen fungera i båda fallen. Den är känd av en anledning – kombinationen av krispighet och sälta och lagom syrlig smak från dressingen är en homerun.
